”Att inte orka behöver inte vara att ge upp. Det kan också vara att samla ihop sig. Det man älskar återvänder man till”
Jag skulle beskriva mig själv som en kombination av ett flertal sidor, ibland öppen och glad vid andra tillfällen sluten och fundersam. Det är nyanser av min personlighet som kommer till uttryck vid olika situationer och sinnesstämningar.

En framträdande sida hos mig är aktiv, full av inspiration, motivation och livsglädje. Det är en del av mig som hungrar efter ny kunskap och hela tiden vill utvecklas utanför komfortzonen. Här finns ambitionerna och idéerna för att göra verklighet av drömmar och mål på olika kreativa sätt. Det är en framåtskridande sida som nästan blir lyrisk av all inspiration som kommer från att jag aktiverar mig på olika sätt. När den här sidan är framträdande känner jag mig kapabel och stark när jag möter livet.
En annan framträdande sida hos mig är mer passiv och tillbakadragen. Blicken vänds inåt och jag funderar och reflekterar mycket kring mitt liv och dess riktning. Det är en aktivitet som är ganska krävande både på ett emotionellt och kognitivt plan. Jag behöver därför kliva åt sidan och ta en paus från prestation och mål. Det är aldrig ett medvetet val utan det kommer som ett motstånd mot att fortsätta rusa framåt. En stark längtan efter att befinna sig i nuet och ”bara vara” kastar omkull mig från den galopperande hästen som är mina krav på prestation. Det är omtumlande när det helt plötsligt bara tar stopp och jag tvingas att vila och ifrågasätta om det jag gör är det som är bäst för mitt välbefinnande.
”Ibland får man sätta livet på viloläge och bara vara”
Tidigare har jag alltid värderat min aktiva sida högre än min passiva. Jag har värdesatt prestation och att arbeta mot mål högre än återhämtning och reflektion. Jag trodde att jag var en person som uppskattade värdet i att bara vara men var gång den stilla sidan visade sig tenderade jag att klanka ned på mig själv för att inte orka rusa framåt med en oövervinnelig målmedvetenhet. Jag har försummat många timeouttillfällen genom att kritisera mig själv för att inte göra något mer produktivt som att plugga eller gå och träna. Värdefull tid och energi har i många år slösats bort på självanklagelser istället för att låta tanken och själen återhämta sig och vila.
Acceptans
Idag försöker jag vara bättre på att lyssna på mig. Istället för att göra motstånd mot obehagliga känslor och tankar försöker jag acceptera dem och inte döma dem som bra eller dåliga. När jag känner oro och skam över att jag inte orkar eller vill prestera försöker jag ta ett steg tillbaka och observera det jag känner och de tankar som dyker upp. Vart kom känslan ifrån? Varför känner jag motvillighet inför det här? Vad kan bristen på motivation bero på? Det är svårt att inte direkt försöka fly undan jobbiga känslor och att inte påverkas av negativa tankar men genom att möta dem börjar jag förstå mig själv bättre. Acceptans hjälper mig att skilja mig själv från mina tankar och känslor. Jag behöver inte vara det jag känner och tänker utan jag kan nyfiket iaktta vad som händer inom mig i olika situationer. Genom att ”se” känslan börjar jag förstå mer och mer hur jag fungerar. Jag ser hur även de negativa känslorna och tankarna jobbar för mig och inte emot mig.
En mer accepterande och omhändertagande inställning till mig själv har hjälpt mig att börja inse värdet av mina olika sidor. Jag behöver inte köra över mig själv för att vara ambitiös och få saker gjorda. Det som jag älskar och mår bra av kommer jag alltid tillbaka till utan tvång. När jag känner motvilja till att vara produktiv kan det ha en naturlig förklaring i att jag är trött eller hungrig men det kan också bero på att något behöver justeras eller tas bort från ekvationen som är mitt liv. När jag välkomnar alla olika känslor och tankar och uppmärksamt lyssnar till vad de försöker säga mig kan jag lättare förstå vad jag behöver. När jag tillåter mig själv att slappna av och uppslukas av något i flera timmar utan att det nödvändigtvis ger mig annat är glädje och tillfredställelse i stunden ger jag mig själv möjlighet till återhämtning men också tid att fundera kring hur jag mår. Jag tror inte att man ska låta sig styras av känslor men jag tror att man ska lyssna på dem. Det är en skillnad. Att röra sig utanför sin komfortzon och gå sin egen väg är både skrämmande och jobbigt. Det behöver därför inte betyda att det är något fel med det vi ägnar vår tid åt när negativa känslor och oroande tankar dyker upp, det är en naturlig del av att växa som människa. Däremot kan negativa tankar och känslor kan vara en signal om att både kropp och sinne behöver vila emellanåt för att orka kämpa vidare.
Våga omvärdera
Vi gör våld på oss själva när vi inte tillåter oss att då och då stanna upp och utvärdera, reflektera och ibland omvärdera mål och ambitioner. Om man inte ger sig själv friheten att tänka om vågar man heller inte prova sig fram till vilken väg som passar en bäst. När vi sätter mål eller provar något nytt som en ny utbildning, ett nytt jobb eller ett projekt gör vi ofta det i tron om att det är vad vi vill göra. Men det är svårt att veta vad som passar oss innan vi testat, därför ska det inte heller behöva kännas som ett nederlag om man längst vägen upptäcker att det inte var rätt väg att gå. Ge det en ärlig chans och var samtidigt uppmärksam och lyhörd på dig själv. Det är en styrka att kunna inse när det är dags att lämna något som du till en början kände entusiasm till men som längst vägen visade sig vara fel. Ibland är det bra att släppa några av sina bästa idéer.
Hitta balans med acceptans

Det är en svår balans mellan att inte hålla sig själv tillbaka och att veta när man gett något ett rättvist försök. Med en accepterande, nyfiken och öppen inställning till våra tankar och känslor kan vi lära oss att urskilja vår egen röst. Den som på ett ärligt sätt ger oss svar utifrån våra värdegrunder. Den är svår att hitta och överröstas lätt av allt brus från känslor och tankar som påverkas av bekvämlighet, rädsla, förställningar och normer. Men när vi istället för att göra motstånd möter känslorna och tankarna kan vi se dem för vad de är och var de kommer från. Det finns ingen färdig bruksanvisning på hur ett liv ska levas vilket är både vackert och frustrerande. Lika motsägelsefullt som livet kan te sig uppfattar jag ibland mina olika sidor. Kanske är det just därför jag behöver de båda. Den ena är inte bättre än den andra utan de kompletterar varandra. En drivande sida som för mig framåt och en stillsam sida som ser till att jag håller rätt kurs och ger mig kraft att fortsätta.
”Solen känner inte till det goda, solen känner inte till det dåliga. Solen tänds och värmer alla lika. Den som finner sig själv är som solen” – Japanskt ordspråk.
Balans är ett ständigt sökande efter sig själv i förhållande till sin kontext. En solid identitet återspeglas i acceptans till sig själv, andra och världen.